Publicerad den Lämna en kommentar

Knivslipar - den bittra verkligheten inom produktutveckling

Prototyper av knivslipar

Sedan en tid tillbaka har jag försökt nå nya kunder i deras egna kök. Det är uppenbart att det finns affärer att göra där när många människor har kocknivar för tusentals kronor och därför borde kunna köpa en knivslip av diamant för ett par hundra för att kunna hålla dem vassa och trevliga att använda. Det finns dock som så ofta ett problem med kunskap. De flesta människor har inte den blekaste aning om hur man slipar sina knivar och många är till och med rädda för att försöka eftersom de tror att de kan skada eller till och med förstöra sina dyra knivar.

Så sagt och gjort, jag tog tag i saken tillsammans med en kollega och började göra prototyper, och ovan syns ett fåtal av alla de varianter vi försökte oss på, dessutom långt ifrån de fulaste eller löjligaste!

Här ligger dock grejen med titeln på bloginlägget, det är egentligen så här produktutveckling oftast ser ut enligt min erfarenet. Man ber inte en industridesigner göra en prototyp för flera hundra tusen kr som första steg utan man testar vad man kan själv, och då ser det ju… tja, hemmagjort ut! Poängen är alltså att lära sig vad som funkar och kanske ännu viktigare vad som INTE funkar så att man senare kan rikta sina ansträngningar i rätt riktning. många andra ännu fulare försök) och en idé har börjat ta form som vi tror kommer att bli en mycket populär köksslip för små till stora knivar.

De viktigaste slutsatserna vi drog i kategorin ”snabbslipar” är:

  • Diamantytorna måste korsa varandra. Utan korset är det otroligt svårt att montera slipen och pålitligt få ett gott slipresultat. Det går, men tar lång tid och blir mycket kassationer
  • Man måste ha tre kors efter varandra för att ge sidledes stabilitet. Kruxet med ett kors är att det vrider kniven en aning och då riskerar man att få olika slipvinkel på höger resp. vänster sida om eggen (se bilden nedan)
Knivslip med för få korsningar för att ge kniven stabilitet under slipningen
Överdriver såklart, men fenomenet är verkligt och rätt svårt att motverka med bara handen
  • Sist men inte minst så upptäckte vi grova diamanter funkar bättre, för att många av de knivar vi testade igenom var otroligt slöa och misshandlade (tack mamma för testknivarna) och snabbt slog perfekt alla dar i veckan. Tro dock inte att vi pratar egg som efter att ha kört kniven genom ett välkänt konkurrerande rullbryne! Nej det blir vasst på riktigt, bara inte så vasst som en omsorgsfull slipning på finare grovlekar kan ge

Så hur ser den färdiga produkten ut då?

Tja det tänkte jag visa om någon vecka, för jag väntar fortfarande på de de proffsiga bilderna av vår nya coola Osvure’ som den heter 🙂
Återkommer.

Ola